Härlig känsla

Jag känner mig ganska tjatig, men Lotus är bara så fantastiskt fin just nu! Jag är så grymt imponerad över hur han har utvecklats och hur han jobbar. Idag dressyrkörde vi med giggen på gräsbanan (klart behagligare temperatur än igår) och redan när vi joggade igång kände jag att det skulle bli ett bra pass. Lotus kändes mjuk och följsam och hittade en bra arbetsform nästan direkt. Jag försökte verkligen att tänka på allt som A sa till mig när vi tränade senast och tyckte faktiskt att jag ganska snart hittade tillbaka till samma fina känsla i körningen. Lotus var stadig i formen och bara vid enstaka tillfällen blev han för låg. Jag har upptäckt att om jag strävar efter att se nackstycket så betyder det att jag automatiskt rätar upp mig – vilket i sin tur gör att Lotus kommer upp i formen. Han har även blivit betydligt bättre i vänstervarvet; om jag bara tänker på att inte själv bli stumt hängande i vänstertömmen så är han mjuk och följsam. Faktum är att jag idag upplevde att det nästan var enklare att köra i vänstervarvet än i höger; i vänster varv följer han med mig och håller det tänkta spåret, i höger varv vill han gärna gena lite och hamnar innanför den linje som jag tänkt mig. Han hade jättebra bjudning, jobbade taktmässigt och jag kunde reglera takt och tempo på ett bra sätt, även om jag inte vågade öka och minska på samma sätt som vi gjorde i ridhuset eftersom jag var lite rädd för att han skulle halka på gräset. Utnyttjade raksträckan vid ridhuset för att få ännu lite bättre bjudning och där fick vi till riktigt fina ökningar med mycket tryck.

Det kändes helt enkelt otroligt bra att köra idag. Det känns verkligen att Lotus blivit betydligt starkare och stadigare, saker som för inte särskilt länge sen kändes nästan oöverstigligt svåra liksom bara fungerar nu. Helt klart så har vi kommit en nivå till i vår utveckling och den känslan är så otroligt härlig!