Nog för att det brukar vara mycket häst för mig på helgerna, men den här helgen har jag nog nästan slagit rekord. Mitt nyvunna körintresse gjorde att jag naturligtvis tillbringade en stor del av helgen på Johannesberg för att titta – och vara funktionär – på körtävlingarna. Oj vad inspirerad jag blev att komma igång och köra på allvar. Att börja tävla känns visserligen långt borta, men jag vill verkligen träna mer och lära mig köra på riktigt. Fast jag är väldigt tveksam till att jag skulle få ner Lotus i vattenhindret där jag stod som funktionär…
Red Lotus på lördagsmorgonen. Nu fick jag tillbaka den fina ridkänslan som jag vill ha och han kändes riktigt fin. Riktigt mjuk och lösgjord och jobbade i bra form med bra stöd på yttertygeln. Hade dock lite svårt att få honom eftergiven i vänstervarvet, vilket tyvärr gjorde mig lite otålig. Jag vet att det bara är tålamod som löser problemen, absolut inte att försöka skynda på, men ibland och särskilt då när Lotus gått bra ett tag och jag vet hur fin han KAN vara, så har jag lite svårt att verkligen tålmodigt vänta på honom. Nåja, det blev ett riktigt bra ridpass och jag var nöjd med honom.
När jag pratade med min tränare S och berättade om hur konstig Lotus varit på tisdagen, var hon inte det minsta förvånad utan sa direkt att han måste ha haft en rejäl träningsvärk efter söndagens pass. Hon menade att vi då nästan gått över gränsen till vad Lotus egentligen mäktade med i dagsläget, men han inbjöd ju verkligen till det eftersom han var så arbetsvillig.
Red Cougar för S. Oj, vilket jobbigt pass! Förmodligen har vi nu hamnat i ett läge där Cougar insett hur jobbigt det är när jag faktiskt kommer åt honom och han försökte nu hitta nya vägar för att komma undan arbetet. Hans nya strategi var att köra upp huvudet i vädret, bita tag i bettet och antingen bara springa rakt fram eller tvärstanna. Att lirka med honom hjälpte inte. I stället jobbade vi med att få honom att gå undan för skänkeln och därmed komma i form. Resultatet blev en ganska springig häst och det kändes som om vi mest forsade runt okontrollerat. Galoppen var den gångarten som funkade bäst och därför blev det mycket galopp, vilket också bidrog till ”springigheten”. Nej, vackert var det inte och jag var ganska arg på Cougar för att han var så totalt osamarbetsvillig. Dessutom tyckte jag lite synd om dem som försökte vara i ridhuset samtidigt som oss…
Svetten rann om både häst och ryttare och vi flåsade i kapp. Men faktiskt, på slutet började formen komma och även om jag skulle ljuga om jag sa att han gick bra, så kände jag ändå att vi kom en bit på väg. Jag vet att Cougar är en ganska knepig häst med ”mycket i huvudet” och egentligen var nog varken jag eller S särskilt förvånade över detta bakslag. Tur att jag nu känner Cougar så pass väl att jag inte blir rädd för honom för han var både stor och yvig när han forsade runt.
På söndagen hade jag egentligen planerat vilodag för Cougar eftersom jag var på körtävlingarna större delen av dagen, men efter lördagens hopplösa pass kändes det nödvändigt att fortsätta på det vi trots allt uppnått. När jag satte mig i sadeln kände jag hur trött jag var i musklerna så jag bestämde mig direkt för att det skulle bli ett kort pass. Tack och lov så var Cougar klart bättre än dagen innan. Bra gick han inte och protesterna kom med jämna mellanrum. Dock var de inte riktigt lika kraftfulla som dagen innan och stunderna av bra arbete mellan protesterna var klart längre. I höger varv var han faktiskt riktigt fin, men in vänster varv var det svårt att hitta den där riktiga mjukheten.
Om dagens större vilja till samarbete berodde på att Cougar faktiskt lärt sig nåt dagen innan eller om han bara var för trött för att protestera återstår att se! Men vi får väl jobba vidare och hoppas på att det här bara är en fas att ta sig igenom.
Det intressanta är att med Cougar kan jag verkligen tänka just så, att problemen faktiskt beror på att det av nån anledning är lite extra svårt eller jobbigt för honom under en period och att detta är något som kommer att gå över. När jag stöter på samma typ av problem med Lotus tror jag omedelbart att det är nåt allvarligt fel på honom. Därför är det lite befriande att jobba med en häst som jag visserligen tycker mycket om men som jag inte har de där känslomässiga bindningarna till.
Och Lotus, han var helt fantastisk! Tömkörde honom och äntligen fick vi tillbaka den där känslan som jag letat efter ett tag. Han var sådär härligt lösgjord, mjuk och spänstig som jag vill ha honom. Jobbade villigt med massor av bakbensaktivitet och var jättefin i formen. Jag kunde jobba honom på små hjälper och det liksom bara flöt på. Nu har han verkligen hittat stödet på yttertömmen och jag kan ha honom helt rak längs långsidorna med ett jämnt stöd på bettet och en fin avspänd form. Jag vågade mig t o m på att köra lite slutor, något som jag inte prövat sen kursen hos Anders, och Lotus var jättefin. Det var verkligen jättekul att jobba med Lotus idag!
Red Lotus på lördagsmorgonen. Nu fick jag tillbaka den fina ridkänslan som jag vill ha och han kändes riktigt fin. Riktigt mjuk och lösgjord och jobbade i bra form med bra stöd på yttertygeln. Hade dock lite svårt att få honom eftergiven i vänstervarvet, vilket tyvärr gjorde mig lite otålig. Jag vet att det bara är tålamod som löser problemen, absolut inte att försöka skynda på, men ibland och särskilt då när Lotus gått bra ett tag och jag vet hur fin han KAN vara, så har jag lite svårt att verkligen tålmodigt vänta på honom. Nåja, det blev ett riktigt bra ridpass och jag var nöjd med honom.
När jag pratade med min tränare S och berättade om hur konstig Lotus varit på tisdagen, var hon inte det minsta förvånad utan sa direkt att han måste ha haft en rejäl träningsvärk efter söndagens pass. Hon menade att vi då nästan gått över gränsen till vad Lotus egentligen mäktade med i dagsläget, men han inbjöd ju verkligen till det eftersom han var så arbetsvillig.
Red Cougar för S. Oj, vilket jobbigt pass! Förmodligen har vi nu hamnat i ett läge där Cougar insett hur jobbigt det är när jag faktiskt kommer åt honom och han försökte nu hitta nya vägar för att komma undan arbetet. Hans nya strategi var att köra upp huvudet i vädret, bita tag i bettet och antingen bara springa rakt fram eller tvärstanna. Att lirka med honom hjälpte inte. I stället jobbade vi med att få honom att gå undan för skänkeln och därmed komma i form. Resultatet blev en ganska springig häst och det kändes som om vi mest forsade runt okontrollerat. Galoppen var den gångarten som funkade bäst och därför blev det mycket galopp, vilket också bidrog till ”springigheten”. Nej, vackert var det inte och jag var ganska arg på Cougar för att han var så totalt osamarbetsvillig. Dessutom tyckte jag lite synd om dem som försökte vara i ridhuset samtidigt som oss…
Svetten rann om både häst och ryttare och vi flåsade i kapp. Men faktiskt, på slutet började formen komma och även om jag skulle ljuga om jag sa att han gick bra, så kände jag ändå att vi kom en bit på väg. Jag vet att Cougar är en ganska knepig häst med ”mycket i huvudet” och egentligen var nog varken jag eller S särskilt förvånade över detta bakslag. Tur att jag nu känner Cougar så pass väl att jag inte blir rädd för honom för han var både stor och yvig när han forsade runt.
På söndagen hade jag egentligen planerat vilodag för Cougar eftersom jag var på körtävlingarna större delen av dagen, men efter lördagens hopplösa pass kändes det nödvändigt att fortsätta på det vi trots allt uppnått. När jag satte mig i sadeln kände jag hur trött jag var i musklerna så jag bestämde mig direkt för att det skulle bli ett kort pass. Tack och lov så var Cougar klart bättre än dagen innan. Bra gick han inte och protesterna kom med jämna mellanrum. Dock var de inte riktigt lika kraftfulla som dagen innan och stunderna av bra arbete mellan protesterna var klart längre. I höger varv var han faktiskt riktigt fin, men in vänster varv var det svårt att hitta den där riktiga mjukheten.
Om dagens större vilja till samarbete berodde på att Cougar faktiskt lärt sig nåt dagen innan eller om han bara var för trött för att protestera återstår att se! Men vi får väl jobba vidare och hoppas på att det här bara är en fas att ta sig igenom.
Det intressanta är att med Cougar kan jag verkligen tänka just så, att problemen faktiskt beror på att det av nån anledning är lite extra svårt eller jobbigt för honom under en period och att detta är något som kommer att gå över. När jag stöter på samma typ av problem med Lotus tror jag omedelbart att det är nåt allvarligt fel på honom. Därför är det lite befriande att jobba med en häst som jag visserligen tycker mycket om men som jag inte har de där känslomässiga bindningarna till.
Och Lotus, han var helt fantastisk! Tömkörde honom och äntligen fick vi tillbaka den där känslan som jag letat efter ett tag. Han var sådär härligt lösgjord, mjuk och spänstig som jag vill ha honom. Jobbade villigt med massor av bakbensaktivitet och var jättefin i formen. Jag kunde jobba honom på små hjälper och det liksom bara flöt på. Nu har han verkligen hittat stödet på yttertömmen och jag kan ha honom helt rak längs långsidorna med ett jämnt stöd på bettet och en fin avspänd form. Jag vågade mig t o m på att köra lite slutor, något som jag inte prövat sen kursen hos Anders, och Lotus var jättefin. Det var verkligen jättekul att jobba med Lotus idag!
RSS Feed
