Innan den lilla utflykten hade jag hunnit med ett ridpass. Och faktiskt ett riktigt bra sådant. Lotus är bara så himla trevlig att jobba med just nu och vi är helt klart inne i en bra period när det mesta faktiskt funkar. Gjorde inget märkvärdigt, jobbade vidare med det vi gjorde i söndags. Men jag hade en sån där riktigt trevlig häst som jobbade på i fin rund form, mjuk och följsam och bara trevlig. Bra framåtbjudning och härligt självgående och jag kunde korta upp honom lite till och kräva ytterligare lite jobb, både i trav och galopp, och han tog det och bara jobbade på. Fick en så otroligt bra ridkänsla och jag känner verkligen att saker och ting har fallit på plats och att både jag och Lotus har utvecklats.
Det fanns en period – och den var ganska lång – när ridningen i och för sig fungerade ganska bra på träning men när jag aldrig fick till det när jag red själv och när jag ibland nästan fick känslan av att det inte var nån idé att överhuvudtaget rida på egen hand. Det känns väldigt långt borta just nu! Visst, jag vet att vi så småningom kommer att trilla ner i en ny svacka för så är det ju med ridning och annan träning av hästar, det går liksom upp och ner. Men just därför tror jag att det är nyttigt att ibland stanna upp och njuta av hur bra det faktiskt går just nu, jämföra med det som varit och njuta av att utvecklingen faktiskt gå framåt även om man misströstar ibland.