Idag fick jag ett mail från en tjej som hade ”råkat” hitta min hemsida och läst och blivit berörd av Lotus historia. Hon hade själv en häst med knepiga skador och som hon hade svårt att få tillbaka till arbete. Nu skrev hon att hon blev så glad när hon läste om vår historia och att den gav henne lite hopp om att kanske även hennes häst skulle kunna fungera igen. Hon hade nu börjat tömköra den och funderade så smått på inkörning. Jag blev så glad när jag läste detta för det var just detta som var min förhoppning när jag skapade min sida, att hästägare i situationer liknande min ska få lite tröst, hjälp och inspiration. Ännu roligare är det när de hör av sig och berättar om sina erfarenheter. Mera sånt!
Nånting som gör mig både glad och samtidigt lite ledsen och besviken är Agria som beskriver sitt projekt ”Himlen kan vänta”. Det handlar om ett konvalescensprojekt där de köpt tillbaka hästar som blivit utdömda och rehabiliterat dem tillbaka till arbete och sedan placerat dem hos ryttare som passade dem bättre. I somras hade de en paneldebatt på Falsterbo där man diskuterade det faktum att veterinärer dömer ut hästar alltför lättvindigt och att många av dem säkert kan komma tillbaka till arbete igen om de bara får en chans. Idag hade de en ny artikel där det berättades lite mer utförligt om en av dessa missförstådda hästar (Ravelli fick en andra chans).
Jag tycker självklart att det är fantastiskt att dessa hästar har fått en andra chans och jag om någon vet att det lönar sig att kämpa. Vad som däremot gör mig lite arg är det faktum att det i vårt fall inte handlar om att en behandlande veterinär velat döma ut min häst. Tvärtom så har han vid upprepade tillfällen gjord precis allt för att Lotus ska bli hel igen. Däremot har jag varit väldigt motarbetad av just Agria. Vid flera tillfällen har de nekat att ersätta både undersökningar och behandlingar som vi haft vår fulla rätt att få ersättning för. När Lotus skulle opereras i hasleden var det Agrias veterinär som på väldigt godtyckliga grunder – och utan att ha sett hästen – nekade oss ersättning och på det sättet indirekt dömde ut Lotus. Nu valde jag att gå vidare ändå och riskera att själv få stå för kostnaden. Jag överklagade sedan beslutet och fick tillbaka alla pengar, vilket jag även lyckats med vid ett tidigare tillfälle.
Det känns därför ganska tvetydigt när Agria slår sig för bröstet för att de räddat livet på ett tiotal hästar genom att ge dem en chans till, samtidigt som hästägare som själva vill ge sina hästar denna chans motarbetas. Lotus har inte bara fått en andra chans utan även en tredje och en fjärde – och han har tagit vara på varenda en.