Kiropraktorn kände igenom Lotus och lyssnade på hur jag upplevde att han fungerade för att sedan konstatera att min bild stämde väldigt bra med det han kunde känna. I vanlig ordning hade Lotus låsningar i bäckenet samt i nacken. Dock upptäckte kiropraktorn även att Lotus ömmade i vänster framknä samt att han hade en liten svullnad på framsidan av knät (så liten att jag aldrig hade upptäckt den om inte kiropraktorn hade pekat på den). Jag fick springa med Lotus för att se hur han rörde sig och det visade sig till min förvåning att han var lite oren på just vänster fram.
Kiropraktorn behandlade de problem han hade hittat och hittade då även en låsning i höger armbåge. Efter detta rörde sig Lotus mycket bättre, han gick nu i stort sett rent. Teorin är att han gått med dessa låsningar under en period och därför felbelastat sig och blivit överansträngd. Kanske var det söndagens träning som blev för mycket för honom, han tog ju i ganska bra då. Dock tyckte inte kiropraktorn att det här var nåt att oroa sig för. Han upplevde det ömmande knät som en färsk skada och trodde att den skulle läka ut snabbt när Lotus nu blivit av med sina låsningar. Och jag känner mig faktiskt inte det minsta orolig, mest kanske för att knät aldrig varit något problem tidigare och därför känns det inte som om det är gamla problem som återkommit, vilket alltid är jobbigare. Däremot är jag enormt tacksam för att jag ännu en gång lyssnade på min magkänsla och fick ut kiropraktorn i tid. Lotus har ju ett ganska intensivt schema framför sig och risken är att han skulle han kunnat få allvarligare skador om vi inte åtgärdat detta i tid.
Jag fick order att skrittjobba Lotus några dagar och sedan känna efter hur han fungerade i lite mer jobb. Och tack och lov tyckte han inte att det var några problem att köra brudpar på lördag. Vi gjorde ett lätt tömkörningspass i skritt efter behandlingen och Lotus jobbade riktigt trevligt. Lät honom trava några steg bara för att se hur han såg ut, och jag blev inte riktigt klok på om han gick rent eller inte. När man verkligen börjar titta blir man ju alltid osäker och ser hältor överallt…
Även idag blev det ett tömkörningspass i skritt. Började ute på skogsvägarna och Lotus var väldigt pigg och ivrig. Gjorde sedan ett kort pass på ridbanan och han kändes väldigt mjuk och arbetsvillig. Tyckte att han kändes mjukare än vanligt, men jag vet inte om jag bara inbillade mig och ”ville” se en skillnad.
Sen var det dags för nya skor. Lotus har vuxit ordentligt i fötterna sen sist och slitit sina skor tunna så det kändes som om det var hög tid för hovslagarbesök. Jag är verkligen imponerad över jobbet som hovslagaren gör, han bygger verkligen skorna och både rundningen fram och ”kilklacken” skapas på plats i hans rullande verkstad. Av förklarliga skäl tar detta sin tid och det imponerar inte på Lotus. Att stå där på stallgången och vänta medan hovslagaren jobbar ute i verkstan var inget som han uppskattade. Han kunde inte stå stilla en sekund och framför allt var han väldigt benägen att skrapa med sina nyverkade men oskyddade framhovar, vilket inte alls var ok. Jag fick göra mitt bästa för att underhålla honom och använde tiden till att rycka manen och klippa bort ”genererande hårväxt” i öronen och runt hovarna.
Och när hovslagaren till slut var klar och Lotus fick gå ut igen, ja då travade han ut genom stallgången och visste inte riktigt hur fort han skulle komma loss ur grimman för att kunna dra iväg till kompisarna i full fart under glada bocksprång. Där var de nya skorna insprungna – och matte blev onekligen lite orolig för att nån av dem skulle flyga av i farten. Kändes skönt att jag hade satt boots runt om i ett försök att minska risken för borttappade skor.