Med beröm godkänt!

Tisdagens ridpass kändes lite ”så där”. Tror faktiskt att Lotus var trött. Jag red fram precis som i söndags men fick inget riktigt gensvar. Han kändes lite stel och ”tung”. Jag försökte att jobba på precis som vi gjorde i söndags och han blev bättre och bättre, men jag fick aldrig riktigt till den där schvungen och mjukheten. Efter galoppen, som kändes riktigt bra, blev dock även traven bättre. Och numera kan faktiskt även Lotus få ha en dålig dag ibland! Dessutom är det faktiskt så att det som jag numera tycker är en dålig dag skulle förmodligen ha varit ett jättebra pass för nåt halvår sen.

Igår var jag ledig för att åka till veterinären, men eftersom vi inte skulle dit förrän på eftermiddagen så passade jag på att planera in körning med A på morgonen. Vi körde med giggen och det var första gången som A fick se den bakom Lotus på riktigt. Vi kollade alla inställningar och A tyckte att allt såg bra ut. Jag hade nu monterat fast kuskkilen på kuskbocken (en springa mellan plankorna gjorde att jag enkelt kunde dra fast den med samma remmar som jag använder på maratonvagnen) och plötsligt satt jag jättebra. Fick ett helt annat stöd och kunde nu sitta stadigt med rak rygg. Då var det inte heller några problem att sitta ensam i vagnen, visst gungade det fortfarande, men nu kunde jag gunga med på ett riktigt behagligt sätt och faktiskt känna hästens rörelser på ett bättre sätt än förut.

Lotus kändes riktigt fin. Jag fick jobba med serpentiner och ökningar på långsidorna för att få honom mjuk och uppmärksam. Efter att mest ha kört utomhus på sista tiden kändes ridhuset lite trångt och jag hade lite svårt att hinna med omställningarna i serpentinerna, men så småningom fick jag riktigt bra svar och fick Lotus mjuk och rund. Eftersom domaren alltid brukar kommentera att de vill se Lotus i ett lite friskare tempo så jobbade vi med just det. A tyckte att det tempo vi höll när jag ökade lite längs långsidorna var det grundtempo vi egentligen skulle hålla. Därför fick jag sedan köra hela varv i det tempot och gena lite i hörnen för att kunna behålla tempot. Fick en härlig energi i Lotus och han jobbade verkligen genom hela kroppen. När vi hittat tempot fick jag återgå till att minska lite innan hörnen med bibehållen energi och sedan gjorde vi övergångar mellan skritt och trav, där jag skulle tänka lite piaff i igångsättningen. Var jättenöjd med Lotus för han blev riktigt riktigt fin och det var dessutom en härlig känsla att göra detta jobb i giggen.

Framåt eftermiddagen var det dags att stoppa in Lotus i släpet och åka till kliniken. Jag som aldrig brukar ha några problem att köra släp tyckte konstigt nog att resan var lite jobbig. Förmodligen lite stressad över att åka till kliniken eftersom det alltid är lite ångestladdat att åka dit. Dessutom var Lotus lite stökig – han som alltid brukar stå som ett ljus höll på att trampa runt så att det kändes i hela bilen. Till slut kände jag att jag var tvungen att stanna för att se att allt stod rätt till och då såg Lotus hur lugn som helst ut. Undrar om det kan ha varit nån insekt som irriterat honom?

Framme på kliniken installerade jag Lotus i en box och försökte lugna ner mig själv med en kopp kaffe. Fick väl vänta nån halvtimme innan det var vår tur – och det är snabbt hos den veterinären. Jag förklarade att Lotus mådde jättebra men att jag ville kolla honom för säkerhets skull. Fick börja med att longera honom i båda varven. Småpratade lite med veterinären och berättade om att Lotus numera är körhäst, vilket han tyckte var jättekul. Däremot var han som vanligt ett ”stenansikte” som inte ville kommentera det han såg. När jag frågade hur han tyckte att det såg ut sa han att det såg bra ut, men att Lotus var stelare i vänster sida än i höger.

Gick sedan ut på gårdsplanen och veterinären klämde igenom Lotus och böjde sedan igenom benen. När han lyfte vänster fram sa han förvånat att det kändes väldigt mjukt. Däremot tyckte han att vänster bak kändes lite stelt. När vi sprungit en fjärde gång efter det sista böjprovet vände sig veterinären mot mig och sa med ett stort leende att det såg jättebra ut. Stelheten i vänster sida var ingen hälta och det blev inte sämre vid böjprov. Lotus hade faktiskt inga böjprovsreaktioner alls, vilket i sig var ganska fantastiskt. Att vänster bak är lite stelt beror förmodligen på att han har lite artros, men eftersom han fungerar så bra och inte har det minsta ont så är det inget att bry sig om.

Veterinären verkade klart imponerad av hur Lotus såg ut och jag fick beröm för att jag gjort ett så bra jobb med honom – och för att jag orkat kämpa vidare. Att vi börjat med körning tyckte han var jättekul och han sa att det är synd att inte fler håller på körning för det är så bra för hästarna.

Ja, det var väldigt skönt att få detta besked. Jag var egentligen aldrig orolig, men det är ändå så skönt att få bekräftat att man har rätt och att det jobb jag gjort är bra. Nu är det alltså bara att fortsätta som vi gjort. Dessutom är det bra att veterinären vet hur Lotus ser ut nu, att jämföra med om han skulle bli sämre. Passade även på att fråga om han trodde att Lotus skulle hålla för att köra maraton och svaret var att det nog t o m kunde vara bra för honom. Nu är jag ändå tveksam till om jag själv verkligen kommer att vilja köra maraton på riktigt, men det kändes ändå bra med ett klartecken. Han höll även med om att det var bättre att ge Lotus en veckas paus då och då, precis som jag gjort, istället för att ge honom en längre sammanhängande vila.

Det var med en stor lättnad jag åkte hem, finaste Lotus, nu vet jag att vi kan få ha roligt tillsammans ett tag till!