Tillbaka i vardagen efter en rolig, intensiv, inspirerande och en smula omtumlande kurshelg för Christer Pålsson. Vi åkte redan i fredags kväll – A, jag och Lotus – och med tanke på att det var halv storm och snöglopp på lördagsmorgonen visade det sig vara ett väldigt klokt beslut. Både Lotus och jag sover bra borta och det var otroligt skönt att kunna åka i lugn och ro när vi var redo och sedan kunna installera sig utan stress. Kursen hölls på anläggningen Rotbrunna utanför Enköping, ett väldigt trevligt ställe med ett jättefint stall och plats för oss kuskar på övervåningen. Lotus installerade sig snabbt och verkade nöjd med sina nyfunna vänner i form av en otroligt charmig russkille på ena sidan och ett halvblodssto på den andra. De två halvbloden stod sedan och åt ur samma höpåsar, på varsin sida om gallret.
Vi inledde lördagsmorgonen med en promenad i omgivningarna och Lotus var minst sagt ”uppe i det blå”. Han var totalt överladdad, hoppade och for och jag fick använda båda händerna för att kunna hålla honom i styr. När jag sedan från ridhusläktaren hörde hur det rasade snö från ridhustaket med ett öronbedövande dån blev jag riktigt nervös för vår körning. Det var också en väldigt spänd och ofokuserad häst som jag hade framför vagnen när det blev dags för vår första lektion. Det kändes inte som om han lyssnade på mig över huvud taget och han följde definitivt inte mina tömtag. Christer gillade inte alls det han såg och ganska snart klev han upp i vagnen och tog över tömmarna. Jag kan säga att jag bara var tacksam, ville faktiskt inget hellre än att få hjälp med att ”få Lotus inom ramarna”. Christer gav Lotus ett rejält arbetspass och jobbade med att han skulle driva framåt, bli lättare fram, inte hänga fast i tömmen och bli tung i handen. Han vill gärna ta tag i högertömmen och inte ta stöd på vänster, med påföljden att han inte heller följer med vänstertömmen – det är därför vi inte riktigt kommer dit vi ska… Och det är klart att Lotus svarade på jobbet och blev jättefin; med en erfaren kusk vid tömmarna som ger honom korrekta och tydliga direktiv så blir det ju ganska omgående bra. Jag fick köra en stund på slutet och nu var det en helt annan känsla i hästen.
Den känslan kunde vi ta med oss till eftermiddagens träning. På morgonen kändes allt bara ”fladdrigt” och ostyrigt och jag skämdes nästan över hur illa jag körde. Det märktes också att Christer var missnöjd – han vet att vi kan bättre och vill se en utveckling. Därför kändes det bra att börja det andra passet med en riktigt följsam och trevlig häst som verkligen jobbade bra. Nu tog jag också till mig kritiken om att jag var för ostadig och yvig i mina hjälper.
Vi jobbade mycket på böjda spår där jag fick öka och minska volten runt koner och det blev väldigt tydligt så fort Lotus inte följde mig som han skulle. Nästa svårighet var att gå från det böjda spåret ut på rakt spår – utan att tappa vägen. Lotus driver gärna till höger i det läget och jag måste vara väldigt snabb med att räta ut honom för vänstertömmen – samtidigt som jag hela tiden måste ha ett stadigt stöd på högertömmen och gärna ha hästen en aning högerställd. Det var för övrigt det genomgående temat; just nu får jag inte ställa Lotus till vänster överhuvudtaget utan han ska vara rak eller något högerställd tills han kommit igenom ordentligt i den sidan (något som jag definitivt känner igen sen tidigare, både från ridning och körning). Vi avslutade passet med att jobba på små volter i skritt och trav med ganska mycket samling och nu var Lotus riktigt fin.
Om jag kände mig ganska hopplös efter första passet så var en hel del av självförtroendet tillbaka efter det andra. Christer sa flera gånger att jag har en fantastisk häst och att vi skulle kunna vinna det mesta inom dressyren om vi bara får ordning på allting. Det kräver dock att kusken skärper till sig och jag fick mycket kritik för att jag inte är tillräckligt stadig och konsekvent. Kritik som jag verkligen tog till mig och som jag hoppas hjälper mig vidare.
Och om jag på morgonpromenaden hade en häst som i princip svävade en bit ovanför mig så var kvällspromenaden raka motsatsen; nu hade jag en avslappnad häst som gick en halv meter bakom mig med hängande lina. Och han verkade väldigt nöjd!
Vi inledde lördagsmorgonen med en promenad i omgivningarna och Lotus var minst sagt ”uppe i det blå”. Han var totalt överladdad, hoppade och for och jag fick använda båda händerna för att kunna hålla honom i styr. När jag sedan från ridhusläktaren hörde hur det rasade snö från ridhustaket med ett öronbedövande dån blev jag riktigt nervös för vår körning. Det var också en väldigt spänd och ofokuserad häst som jag hade framför vagnen när det blev dags för vår första lektion. Det kändes inte som om han lyssnade på mig över huvud taget och han följde definitivt inte mina tömtag. Christer gillade inte alls det han såg och ganska snart klev han upp i vagnen och tog över tömmarna. Jag kan säga att jag bara var tacksam, ville faktiskt inget hellre än att få hjälp med att ”få Lotus inom ramarna”. Christer gav Lotus ett rejält arbetspass och jobbade med att han skulle driva framåt, bli lättare fram, inte hänga fast i tömmen och bli tung i handen. Han vill gärna ta tag i högertömmen och inte ta stöd på vänster, med påföljden att han inte heller följer med vänstertömmen – det är därför vi inte riktigt kommer dit vi ska… Och det är klart att Lotus svarade på jobbet och blev jättefin; med en erfaren kusk vid tömmarna som ger honom korrekta och tydliga direktiv så blir det ju ganska omgående bra. Jag fick köra en stund på slutet och nu var det en helt annan känsla i hästen.
Den känslan kunde vi ta med oss till eftermiddagens träning. På morgonen kändes allt bara ”fladdrigt” och ostyrigt och jag skämdes nästan över hur illa jag körde. Det märktes också att Christer var missnöjd – han vet att vi kan bättre och vill se en utveckling. Därför kändes det bra att börja det andra passet med en riktigt följsam och trevlig häst som verkligen jobbade bra. Nu tog jag också till mig kritiken om att jag var för ostadig och yvig i mina hjälper.
Vi jobbade mycket på böjda spår där jag fick öka och minska volten runt koner och det blev väldigt tydligt så fort Lotus inte följde mig som han skulle. Nästa svårighet var att gå från det böjda spåret ut på rakt spår – utan att tappa vägen. Lotus driver gärna till höger i det läget och jag måste vara väldigt snabb med att räta ut honom för vänstertömmen – samtidigt som jag hela tiden måste ha ett stadigt stöd på högertömmen och gärna ha hästen en aning högerställd. Det var för övrigt det genomgående temat; just nu får jag inte ställa Lotus till vänster överhuvudtaget utan han ska vara rak eller något högerställd tills han kommit igenom ordentligt i den sidan (något som jag definitivt känner igen sen tidigare, både från ridning och körning). Vi avslutade passet med att jobba på små volter i skritt och trav med ganska mycket samling och nu var Lotus riktigt fin.
Om jag kände mig ganska hopplös efter första passet så var en hel del av självförtroendet tillbaka efter det andra. Christer sa flera gånger att jag har en fantastisk häst och att vi skulle kunna vinna det mesta inom dressyren om vi bara får ordning på allting. Det kräver dock att kusken skärper till sig och jag fick mycket kritik för att jag inte är tillräckligt stadig och konsekvent. Kritik som jag verkligen tog till mig och som jag hoppas hjälper mig vidare.
Och om jag på morgonpromenaden hade en häst som i princip svävade en bit ovanför mig så var kvällspromenaden raka motsatsen; nu hade jag en avslappnad häst som gick en halv meter bakom mig med hängande lina. Och han verkade väldigt nöjd!
När jag skrittade fram Lotus till söndagens pass så kändes han nästan lite avslagen, men så fort vi kom in i ridhuset och började trava fram så var han jättefin. Han gick med ett härligt driv och jag hade ett jämnt stöd i tömmarna. Även idag jobbade vi mycket med volter av varierande storlek runt koner och jag fick fokusera på att få Lotus att följa tömmen och ta stöd på vänstertömmen. Vi jobbade i ett lite kortare tempo än dagen innan och kom lite närmare samling. Jag hade en jättebra känsla i körningen och skillnaden mot det första passet var enorm.
Christer verkade nöjd med det han såg och klev sedan upp i vagnen för att försöka ta Lotus ett steg till och han fick verkligen Lotus att komma under sig med bakbenen, bli lätt och luftig framtill och helt självgående. Men plötsligt verkade Lotus tycka att det var lite väl jobbigt och svarade emot genom att kicka bakut; först en gång bara lite grann och sedan en gång till och då lite högre. Man kan väl säga att Lotus gjorde ett stort misstag. Om man nu absolut ska sparka bakut framför vagnen (vilket man förstås absolut inte ska) så ska man definitivt inte göra det med en av Sveriges mest rutinerade kuskar vid tömmarna. Lotus fick verkligen lära sig en rejäl läxa… Och även om jag kanske skämdes lite över Lotus beteende, så var jag samtidigt tacksam över att detta hände just där och då. Lotus fick precis den minnesbeta som han behövde och jag hoppas verkligen att han lärde sig något. Han har helt enkelt blivit lite för kaxig och olydig på sistone och det är helt klart dags att ta tag i detta.
Efter denna lilla incident gick Lotus dock som han aldrig gått förut. Wow vad han travade! Höga luftiga framben, väl undersatta bakben och fin hög form. Nu såg jag ju bara det hela från vagnen, men A som betraktade det hela från marken kunde bekräfta att han var fantastiskt fin.
Så nog kunde man se en utveckling under denna helg och det här var nog precis den kick-start som Lotus och jag behövde för att komma igång igen. Jag kommer ju aldrig att kunna köra Lotus på det sätt som Christer gör – och det kanske är tur det för jag är inte säker på att Lotus skulle hålla för att gå så i längden. Men det är både roligt och nyttigt att få se vad Lotus faktiskt kan prestera och om jag kan lära mig att plocka fram en del av detta så kommer jag att vara väldigt nöjd.
Jag är otroligt nöjd med vad vi presterat denna helg (även om jag skäms lite för Lotus uppförande…) och vet vad vi har att jobba mot. Att flera gånger få höra Christer säga att Lotus är en fantastiskt fin häst värmer ett stolt mattehjärta och att han är lite tuff mot både kusk och häst handlar mest om att han vet vad vi kan prestera och vill att vi ska utvecklas. Men den samling och form som Lotus gick i under helgens sista pass har han aldrig presterat förut så nog har det skett en utveckling, trots allt. Att A var med på kursen och såg alla våra pass är förstås en enorm fördel. Nu får hon hjälpa oss att förvalta och befästa det vi lärt oss. Vi har redan planerat för intensivträning framöver.
Och som vanligt var det fantastiskt roligt att vara på kurs och träffa både nya och gamla bekantskaper och få umgås med likasinnade ”körnördar”. Försökte att titta så mycket som möjligt på övriga ekipage och fick se många fina hästar och duktiga kuskar. Mina favoriter var nog ett par med två otroligt fina russ.
Christer verkade nöjd med det han såg och klev sedan upp i vagnen för att försöka ta Lotus ett steg till och han fick verkligen Lotus att komma under sig med bakbenen, bli lätt och luftig framtill och helt självgående. Men plötsligt verkade Lotus tycka att det var lite väl jobbigt och svarade emot genom att kicka bakut; först en gång bara lite grann och sedan en gång till och då lite högre. Man kan väl säga att Lotus gjorde ett stort misstag. Om man nu absolut ska sparka bakut framför vagnen (vilket man förstås absolut inte ska) så ska man definitivt inte göra det med en av Sveriges mest rutinerade kuskar vid tömmarna. Lotus fick verkligen lära sig en rejäl läxa… Och även om jag kanske skämdes lite över Lotus beteende, så var jag samtidigt tacksam över att detta hände just där och då. Lotus fick precis den minnesbeta som han behövde och jag hoppas verkligen att han lärde sig något. Han har helt enkelt blivit lite för kaxig och olydig på sistone och det är helt klart dags att ta tag i detta.
Efter denna lilla incident gick Lotus dock som han aldrig gått förut. Wow vad han travade! Höga luftiga framben, väl undersatta bakben och fin hög form. Nu såg jag ju bara det hela från vagnen, men A som betraktade det hela från marken kunde bekräfta att han var fantastiskt fin.
Så nog kunde man se en utveckling under denna helg och det här var nog precis den kick-start som Lotus och jag behövde för att komma igång igen. Jag kommer ju aldrig att kunna köra Lotus på det sätt som Christer gör – och det kanske är tur det för jag är inte säker på att Lotus skulle hålla för att gå så i längden. Men det är både roligt och nyttigt att få se vad Lotus faktiskt kan prestera och om jag kan lära mig att plocka fram en del av detta så kommer jag att vara väldigt nöjd.
Jag är otroligt nöjd med vad vi presterat denna helg (även om jag skäms lite för Lotus uppförande…) och vet vad vi har att jobba mot. Att flera gånger få höra Christer säga att Lotus är en fantastiskt fin häst värmer ett stolt mattehjärta och att han är lite tuff mot både kusk och häst handlar mest om att han vet vad vi kan prestera och vill att vi ska utvecklas. Men den samling och form som Lotus gick i under helgens sista pass har han aldrig presterat förut så nog har det skett en utveckling, trots allt. Att A var med på kursen och såg alla våra pass är förstås en enorm fördel. Nu får hon hjälpa oss att förvalta och befästa det vi lärt oss. Vi har redan planerat för intensivträning framöver.
Och som vanligt var det fantastiskt roligt att vara på kurs och träffa både nya och gamla bekantskaper och få umgås med likasinnade ”körnördar”. Försökte att titta så mycket som möjligt på övriga ekipage och fick se många fina hästar och duktiga kuskar. Mina favoriter var nog ett par med två otroligt fina russ.
RSS Feed
