Red Cougar i ridhuset. Han var ganska samarbetsvillig redan från början och jobbade riktigt bra. Dock var det precis som om han då och då kom på hur jobbigt det var och då slog upp huvudet och började tjafsa med munnen. Jag fick då lirka med honom och använda hela det register av metoder som S lärt mig. Vid några tillfällen var det riktigt svårt att hitta formen igen, men så fort jag gjort det så blev Cougar riktigt fin igen – tills han tröttnade nästa gång. På slutet var han dock riktigt fin och på det hela taget så jobbar han oerhört mycket bättre nu än för några veckor sen. Han har dessutom fått betydligt mer energi nu när han inte längre är ute dygnet runt.
Sedan var det Lotus tur och jag beslöt att rida även honom. Brukar försöka att sprida ridpassen mer jämnt över veckan, men nu kändes det praktiskt att rida när jag ändå var ”i farten” med ridutrustningen på och dessutom planerar vi att träna lite körning på torsdag, som annars hade varit den alternativa riddagen.
Lotus funkade inte alls! Kände redan när jag började skritta honom att det här inte skulle bli nåt bra pass. Han hade ingen framåtbjudning alls och jag fick inte en tillstymmelse av det där mjuka stödet på bettet som jag så snabbt hittat den senaste tiden. Började trava för att få lite mer driv i honom. Då kom han igång lite bättre och jobbade i hygglig form, men han kändes lite stum och stel och ville inte alls ta stöd på yttertygeln. Han brukar ju inledningsvis vara lite långsam i traven tills han kommer igång i kroppen och blir mer självgående, men nu kom han liksom aldrig riktigt igång. Galopperade lite, men då blev han mest springig och i vänstergaloppen kändes det som om han nästan välte genom svängarna.
Nej, det kändes verkligen inte bra! Lotus som varit så himla fin nu under en lång period, vad var det som inte stämde den här gången? Longerade honom några varv för att försöka utröna om jag kunde se nåt som verkade fel. Kunde eventuellt se en liten liten ojämnhet i höger varv, men det kunde precis lika gärna vara inbillning.
Lotus kan mycket väl vara trött eller ha träningsvärk efter att ha jobbat väldigt bra i söndags. Hade han varit en ”vanlig” häst hade jag förklarat alltihop med att han av någon anledning hade en dålig dag och inte funderat så mycket mer på det. Men nu är inte Lotus någon vanlig häst. Med hela hans skadehistoria i bakhuvudet så blir jag genast orolig för att han fått tillbaka sina skadeproblem så fort något inte stämmer. Han får helt enkelt inte ha en dålig dag! Jag lever ju hela tiden med vetskapen om att han har diverse defekter som när som helst kan ge sig till känna. Så fort han visar tecken på att allt inte är riktigt som det ska så ser jag det värsta scenariot framför mig och tänker att ”nu är det kört”. Och i längden är det ganska påfrestande.
Försöker nu att verkligen låta bli att oroa mig, tro att det verkligen bara var en dålig dag och att allt kommer att vara som det ska nästa gång jag jobbar honom. En liten tröst i sammanhanget är att problemen tidigare alltid kommit smygande successivt, det har kommit små tecken på att allt inte är som det ska innan det blivit riktigt tokigt. Nu har han jobbat jättebra under en lång period och gick ju som en klocka i söndags, då känns det lite osannolikt att han två dagar senare skulle ha så ont i kroppen att han inte fungerar alls. Dessutom kan ju även Lotus faktiskt få en alldeles vanlig skada, t ex en sträckning i hagen, men det har jag ibland lite svårt att inse.
Ja, nu blir det ännu en sån där jobbig period när jag kommer att gå och grubbla och må dåligt av oro och vara jättenervös inför nästa arbetspass eftersom jag inte vill ha fler tecken på att saker inte är som de ska. Ibland undrar man faktiskt hur man orkar hålla på!