Efter att ha värmt upp genom att snirkla runt lite i skritt i ett par hinder gjorde vi ett dressyrpass på tävlingsbanan. Väldigt nyttigt att köra på en riktig bana med staket och korrekta mått och det blev väldigt avslöjande att vi inte alltid riktigt hamnar där vi borde… Lotus var till en början lite ofokuserad och lyssnade inte riktigt på mig och jag blev nästan lite irriterad på honom. Men när jag blev lite mer bestämd mot honom och samtidigt var noga med att vara mer stadig själv blev han riktigt fin. Vi kunde avsluta dressyrpasset i riktigt trevlig form med en rund och följsam häst som jobbade riktigt bra.
Kunde sedan inte riktigt motstå frestelsen att köra lite hinder (som dessutom var både skyltade och klippta sedan kursen som hållits tidigare på dagen). Jag insåg att det inte var helt enligt alla säkerhetsprinciper att vara alldeles ensam på området och köra hinder, men jag kunde helt enkelt inte låta bli. Dock valde jag bort de mest trånga eller kuperade passagerna eftersom jag inte ville riskera att fastna eller välta och jag höll mig till ett ganska lugnt tempo eftersom jag inte hade någon som kunde balansera vagnen i svängarna (nu är jag dock inte den som brukar köra särskilt fort…). Dock blev det riktigt bra körning. Jag jobbade bara med att få till mjuka och bra svängar och med en väl framkörd häst fungerade det ovanligt bra. Lotus var uppmärksam och följsam och vi fick riktigt bra flyt i hindren. Han hade alldeles lagom mycket bjudning och var väldigt glad och positiv. Det var faktiskt riktigt nyttigt att få sitta och ”pyssla” på egen hand och bara prova sig fram och jag var väldigt nöjd med vår insats och kunde konstatera att vi faktiskt blivit mycket bättre på att ta oss fram genom hindren. Roligt hade vi också, båda två.
Som avslutning lät jag Lotus ta en galopp över ängarna. Trodde att han kanske var lite trött efter ett ordentligt pass, men med tanke på vilket tempo han la upp i galoppen verkade det inte riktigt vara så. För det gick fort, väldigt fort. Faktiskt lite FÖR fort… Och när jag försökte att minska ner tempot lite var Lotus inte alltför sugen på att lyda. Vill inte riktigt säga att han stack på riktigt, men det var nog ganska nära… Nåja, jag fick hejd på ekipaget, vände och tog en galopp till åt andra hållet bara för att träna lite lydnad. Och nu var han inte alls lika sugen på att springa fort längre, men faktiskt riktigt lydig och trevlig.
Skrittade av på skogsslingorna runt tävlingsområdet och sedan var det bara att spänna ifrån, sela av, brodda ur, plocka ihop alla saker och lasta. Allt på egen hand och detta helt utan problem. Inte utan att jag var lite stolt över Lotus – och kanske lite över mig själv också. Långt ifrån alla hästar så okomplicerade och pålitliga att man ens överväger att vara ensam med dem på detta sätt, men med Lotus är det inga som helst problem – och det var också därför som jag vågade stanna kvar på egen hand. Fantastiskt skönt att ha en så trygg häst!