Paus

Igår morse slapp Lotus ut från boxarresten och fick gå ut i stora beteshagen igen. Enligt ”vittnesuppgifter” så började han med en grundlig rullning för att sedan ta ett par bocksprång innan han övergick till att fokusera på att äta gräs. Jag var uppe i stallet på kvällen och tittade till honom och han såg väldigt nöjd ut – och lerig. Han följde gärna med mig in en stund, men såg lika glad ut när han fick gå ut igen och han verkade väldigt nöjd när han i sakta mak knallade iväg genom hagen för att hitta sina kompisar.

När nu omständigheterna är som de är så är ju det här med bete definitivt den bästa lösningen. Det är ju onekligen ett väldigt lättsamt sätt att ha häst på. I princip behöver jag ju inte bry mig om honom alls. Just det har jag dock lite svårt för och jag kommer att åka upp till stallet minst varannan dag för att titta till honom och ge honom lite extra mat. Ska försöka ordna så att vi som har beteshästar kan turas om att titta till dem så kanske det där extra målet mat kan serveras varje dag även om jag inte hinner/orkar åka dit. Nu är betet visserligen så pass bra att jag egentligen inte tror att Lotus behöver nån extra mat, men jag är lite mån om att han får sin dos av glukosamin och lite annat åtminstone de flesta dagarna i veckan.

Känns helt klart lite konstigt att ta en paus från hästlivet. Det är liksom inte så ofta det händer. På sätt och vis är det lite skönt. Det har varit en intensiv vår och det kanske är nyttigt att få en liten återhämtningspaus. Med tanke på att vi håller på med renovering hemma är det dessutom ganska praktiskt att kunna lägga all tid på det i stället. Men jag saknar redan hästlivet! Jag saknar jobbet och träningen med hästen och idag har jag inte kunnat låta bli att tänka på att vi egentligen skulle ha varit på körkurs. Men vi kommer igen och träningen kommer att bli ÄNNU roligare när vi får komma igång igen!