Igår blev det därför extra noggrann rykt (jag ryktar visserligen i stort sett varje dag) och jag kliade på Lotus åtminstone NÄSTAN så länge som han ville (han har ett par ställen på kroppen som han alltid vill att jag ska klia på med ryktskrapan och han visar verkligen tydligt både var, hur mycket och hur länge). Jag friserade även man, svans, hovskägg och öron så nu ser han riktigt prydlig ut.
Vilopaus betyder dock alltid promenader. Lotus behöver röra sig mycket för att må bra. Framför allt är det hans artrosdrabbade leder som behöver hållas igång, men jag tror att det är viktigt även för resten av kroppen och inte minst för huvudet. Nu går han visserligen i hage med sina kompisar hela dagen och under stora delar av året räcker nog den rörelse han får där för att hålla igång honom under en kortare viloperiod. Så här års rör de sig dock knappt alls i hagen, det vittnar den orörda snön om. Jag tror att de i stort sett bara går till den stora halmbalen som ligger några tiotal meter innanför staketet och sen blir de kvar där.
Utrustad med broddar (på mig själv), pannlampa och reflexväst blev det därför en rask promenad skogsvägen fram och tillbaka, tog en knapp timme. Vägen var uppkörd av en traktor så det var någorlunda promenadvänligt. Lotus var dock inte helt nöjd med att vi skulle gå i varsitt spår och därmed en bit ifrån varandra, han vill gärna gå väldigt nära mig och umgås medan vi går. Vi har promenerat mycket i våra dagar och vi tycker båda att det är ganska mysigt att vara ute och gå tillsammans – åtminstone så länge Lotus är lugn och harmonisk. Vi har haft mindre roliga perioder när Lotus varit väldigt understimulerad och stökig och befunnit sig mer i luften än på marken och nej, då är det INTE kul att gå med honom. Det känns dock som väldigt länge sen, tack och lov.