Som ”tröst” tränade vi precision tillsammans med Petra. Den här gången var vi ambitiösa och byggde en hel bana med 16 portar utifrån en skiss som Petra sparat sen tävlingen förra våren. Under tiden vallade Lotus runt Dando i ridhuset så hästarna fick en ordentlig framskrittning alldeles på egen hand.
Vi värmde upp genom att köra banan först i skritt och sedan i lugn trav – och gjorde sedan lite korrigeringar här och där för att banan skulle kännas bra att köra. Efter det började vi att köra ”på riktigt” – och oj vilka duktiga hästar vi hade! Båda hästarna visade verkligen att de tyckte att det här var jättekul och att de på allvar fattat vad det går ut på. Lotus var otroligt pigg och ville bara springa fort. Körde banan ett par varv i rask trav innan vi gick över till galopp. Lotus bjöd verkligen, sökte liksom efter portarna och bara väntade på att jag skulle visa honom vart han skulle. Ibland gick det nästan i fortaste laget så att jag hade svårt att hinna med, men vi kunde utan problem köra hela banan i relativt vägvinnande galopp och med prydliga galoppombyten i de flesta svängarna. De gånger han inte riktigt hann med att byta låg han kvar i förvänd galopp och detta utan att tappa varken takt eller balans. Han har verkligen fått en otrolig styrka.
Det var verkligen otroligt roligt att köra. Den här känslan av att det känns så lekande lätt är helt underbar. Jag har tidigare sett duktiga ekipage från åskådarplats och fascinerats just av hur enkelt och självgående det ser ut. Nu är vi nästan där – något som jag trodde skulle vara ouppnåeligt! Att sitta bakom en häst som verkligen vill själv och som bara väntar på mina signaler, det är så häftigt.
Nu siktar vi mot tävling på hemmaplan 12 april. Och då är faktiskt planen att debutera i medelsvår klass. Dock värmer jag nog upp med LA.