Utsikt från Högdalatippen, man förstår inte riktigt hur brant det var men utsikten var bokstavligen milsvid.
Igår var Lotus ute på äventyr. Jag och min kompis Anna lastade häst och vagn och åkte hem till henne i Angarn där vi gjorde en riktig långtur på de mest varierande vägarna. Det var alltifrån fina släta grusvägar som bjöd in till frisk trav till skogsvägar som mest liknade stigar och där det knappt gick att ta sig fram med vagn. Ja, på några ställen gick det faktiskt inte alls, trots att groomen kontrollerat vägen per cykel dagen innan och bedömt att bredden mellan träden skulle räcka för att vi skulle komma fram med. Ibland var dock ”hindren” lite i svåraste laget och två gånger fick vi spänna ifrån Lotus och baxa loss vagnen med handkraft.
Vår största fiende var vägbommarna som fanns lite här och där för att hindra fordonstrafik. Tyvärr hindrar sådana även hästdragna fordon och den lilla passagen som nästan alltid finns på sidan om en sån bom räcker sällan till för en maratonvagn. Ett par gånger fick vi därför ta oss fram på ställen som väl inte var riktigt optimala för körning. Den största utmaningen var en rejält brant slänt som vi var tvungna att ta oss uppför för att komma på rätt sida om en bom. Lotus löste problemet snyggt genom att ”lägga in bakhjulsdriften” och raskt skjuta iväg uppför backen. Där uppe fick vi lön för mödan i form av en underbar skogsväg som verkligen bjöd in till härlig trav. Tyvärr hade några träd fallit längre fram så istället för den tänkta rundan fick vi vända och ta samma väg tillbaka, vilket innebar att vi var tvungna att även ta oss nedför den branta backen. Kan erkänna att det inte kändes helt bra, men vi hade inget alternativ så det var bara att lösa problemet efter bästa förmåga. Groomen fick gå bakom och vara beredd att försöka hjälpa till att bromsa vagnen, något som visade sig vara omöjligt när Lotus löste problemet på sitt eget sätt genom att trava ner medan jag trampade bromsen i botten för att bromsa vagnen så gott det gick. Ner kom vi utan incidenter men nej, jag kommer nog inte frivilligt att göra om det. Lotus verkade dock helt obekymrad.
Den häftigaste upplevelsen var när vi tog upp uppför Högdalatippen, en nerlagd soptipp som numera är en hög kulle med utsikt ända bort till Globen. Det var en rejäl stigning upp till toppen, men underlaget var bra och jag bedömde att det inte skulle vara några problem för Lotus att ta sig upp. Det var det inte heller, ännu en gång la han in bakhjulsdriften och tog sig upp med rejäla kliv. Han var inte ens andfådd när vi kom upp – det var däremot stackars Anna som fick gå upp själv eftersom jag inte tyckte att Lotus skulle behöva dra två personer uppför backen. Utsikten var fantastisk och värd mödan och nerfarten var inte lika brant (det hade jag förvissat mig om innan vi gick upp).
Vår största fiende var vägbommarna som fanns lite här och där för att hindra fordonstrafik. Tyvärr hindrar sådana även hästdragna fordon och den lilla passagen som nästan alltid finns på sidan om en sån bom räcker sällan till för en maratonvagn. Ett par gånger fick vi därför ta oss fram på ställen som väl inte var riktigt optimala för körning. Den största utmaningen var en rejält brant slänt som vi var tvungna att ta oss uppför för att komma på rätt sida om en bom. Lotus löste problemet snyggt genom att ”lägga in bakhjulsdriften” och raskt skjuta iväg uppför backen. Där uppe fick vi lön för mödan i form av en underbar skogsväg som verkligen bjöd in till härlig trav. Tyvärr hade några träd fallit längre fram så istället för den tänkta rundan fick vi vända och ta samma väg tillbaka, vilket innebar att vi var tvungna att även ta oss nedför den branta backen. Kan erkänna att det inte kändes helt bra, men vi hade inget alternativ så det var bara att lösa problemet efter bästa förmåga. Groomen fick gå bakom och vara beredd att försöka hjälpa till att bromsa vagnen, något som visade sig vara omöjligt när Lotus löste problemet på sitt eget sätt genom att trava ner medan jag trampade bromsen i botten för att bromsa vagnen så gott det gick. Ner kom vi utan incidenter men nej, jag kommer nog inte frivilligt att göra om det. Lotus verkade dock helt obekymrad.
Den häftigaste upplevelsen var när vi tog upp uppför Högdalatippen, en nerlagd soptipp som numera är en hög kulle med utsikt ända bort till Globen. Det var en rejäl stigning upp till toppen, men underlaget var bra och jag bedömde att det inte skulle vara några problem för Lotus att ta sig upp. Det var det inte heller, ännu en gång la han in bakhjulsdriften och tog sig upp med rejäla kliv. Han var inte ens andfådd när vi kom upp – det var däremot stackars Anna som fick gå upp själv eftersom jag inte tyckte att Lotus skulle behöva dra två personer uppför backen. Utsikten var fantastisk och värd mödan och nerfarten var inte lika brant (det hade jag förvissat mig om innan vi gick upp).
Lotus var på ett strålande humör hela turen igenom. Det märks verkligen att han gillar att komma till nya ställen och få lite nya vyer. Det var en hel del långa skrittsträckor och där skrittade han på med ett helt annat driv än han gör på hemmaplan. Och så fort underlaget bjöd in till trav så var Lotus iväg innan jag ens hann andas om trav och travade på sådär härligt vägvinnande med spetsade öron och det syntes verkligen på hela hästen hur mycket han njöt av att vara på utflykt. Som vanligt blev jag imponerad över hur cool och bekymmerslös han är och glatt kliver på på helt okända vägar utan minsta tvekan, snarare med en stor portion nyfikenhet.
Vi var ute i nästan tre timmar, men enligt Endomondo var det bara två och en halv, vilket förklaras av de pauser Lotus fick när vi var tvungna att baxa loss vagnen. Tror dock att han helst varit utan dessa pauser, framför allt när vi trasslat till det för oss nere i skogen tröttnade Lotus både på insekter och på att stå stilla i största allmänhet. Totalt körde vi 1,5 mil, vilket nog är en av de längre turerna Lotus har gått. Ändå verkade han inte särskilt trött när vi var framme, mest väldigt nöjd. Och där väntade belöningen i form av grannens hage, där Lotus fick mumsa knähögt gräs medan matte och groom njöt av en fantastisk lunch på andra sidan staketet. En riktigt lyckad utflykt!
Vi var ute i nästan tre timmar, men enligt Endomondo var det bara två och en halv, vilket förklaras av de pauser Lotus fick när vi var tvungna att baxa loss vagnen. Tror dock att han helst varit utan dessa pauser, framför allt när vi trasslat till det för oss nere i skogen tröttnade Lotus både på insekter och på att stå stilla i största allmänhet. Totalt körde vi 1,5 mil, vilket nog är en av de längre turerna Lotus har gått. Ändå verkade han inte särskilt trött när vi var framme, mest väldigt nöjd. Och där väntade belöningen i form av grannens hage, där Lotus fick mumsa knähögt gräs medan matte och groom njöt av en fantastisk lunch på andra sidan staketet. En riktigt lyckad utflykt!
Självklart måste vi inspektera tomten.
Den obligatoriska bilden framför Annas hus.
Välförtjänt belöning och väldigt nöjd häst!
RSS Feed
