I morse hade jag ”nöjet” att sköta morgonpasset i stallet. Inga problem i vanliga fall, men eftersom jag fortfarande kände mig ganska matt blev det ett ganska jobbigt pass. Det är trots allt 30 hästar som ska fodras, kläs på och tas ut. Fördelen var att jag kunde regissera Lotus återanpassning ut i vanliga hagen. Med tanke på hur han uppfört sig dagen innan insåg jag att det nog skulle kunna medföra en del sprattel. Därför fick han vänta i sjukhage tills jag fått ut övriga hästar. Sedan tog vi en promenad – inte så mycket för att rasta av honom som för att han åtminstone skulle vara lite uppvärmd innan själva sprattlet började. Och jag hade rätt; Lotus klev in i hagen, tittade sig omkring och flög sedan rakt upp i några rejäla bocksprång. Sprang lite, hälsade på kompisarna, rullade sig, studsade lite till, tjafsade lite runt höbalen (antar att de var tvungna att återställa ordningen där) och sedan var det lugnt. Känns jätteskönt att han får vara ute igen!
På eftermiddagen försökte vi oss på ett tömkörningspass. I skritt, i ridhuset. Lotus var väldigt överladdad, väldigt arbetsvillig och tog alla chanser att börja trava. När han efter en stund fick sällskap av sin hagkompis Dando med vagn så tog han alla tillfällen i akt att reagera på minsta lilla ljud. Nej, Lotus är definitivt inte rädd för vagnar, inte för så mycket annat heller för den delen. Men är man totalt överladdad och helt svältfödd på spänning, ja då letar man verkligen efter anledningar att ”bli rädd”. Gång efter gång flög han i luften i rejäla krumsprång och jag skämdes nästan för honom – och oroade mig förstås för att han skulle störa Dando som är relativt ny som körhäst. Dando brydde sig dock inte och Dandos matte skrattade bara. Dock valde jag att avsluta vårt arbete innan allt gick helt överstyr. Och bocksprång är väl trots allt inte det bästa sättet att ta hand om en skadad fot. Hoppas att Lotus blir friskskriven vid återbesöket om en vecka, killen behöver jobba sig trött!