Lotus var hur fin som helst och jobbade i en härlig form med mycket påskjut. Nästa höst ska vi göra stubbåkrarna med vagn!
Visst blir jag lite sugen på att rida på stubbåkern och låta Lotus sträcka ut i en härlig galopp. Och kanske kanske är han nu stark nog för att jag ska våga mig på det. Men jag är lite rädd för att ändra på nåt i Lotus träningsupplägg. Med tanke på hur trasig han var förut – och hur bra han nu hållit med det träningsupplägg jag haft de senaste två åren – är jag väldigt försiktig med att lägga på honom mera ryttarbelastning. Uppenbarligen så är det just ridningen som han inte riktigt tål och när jag förra våren provade att lägga in ett tredje ridpass i veckan gick han sönder, oklart om det berodde på den ökade ridmängden men jag kan inte bortse från det eventuella sambandet. Jag har helt enkelt inte ”råd” att låta Lotus gå sönder igen, därför kommer jag nog även fortsättningsvis att hålla mig till den belastning som jag vet att han tål. När han rids ska det inte vara alltför långa stunder, han ska gå i balans så att han bär upp ryttaren på bästa sätt och underlaget ska vara bra. Utan ryttare på ryggen tror jag däremot att han tål betydligt mer och det är också därför jag vill prova att satsa på körningen.
Jag kanske har helt fel i mina antaganden, Lotus kanske tål betydligt mer än jag tror. Han har ju även byggt upp en mycket starkare och mer välmusklad kropp nu än han hade för ett par år sedan när minsta lilla belastning tycktes vara för mycket för honom. Men nej, jag vågar inte chansa, vi håller oss till den linje jag vet fungerar och att se hur fin Lotus blivit och hur bra han faktiskt mår är mer än nog lön för mödan.