Sommaren flög förbi utan att jag lyckades motivera mig att fylla på i bloggen, trots helt andra ambitioner. Jobbat hästarna har jag dock gjort, mer än nånsin och med stora framsteg. Här kommer nu en kort sammanfattning, men ambitionen nu bli mera regelbunden i mitt bloggande.
För att börja med körningen, så har Lotus gjort enorma framsteg. Dag fyra på körkursen satte vi honom framför vagnen och dag fem fick jag åka med! Lotus hanterade hela processen som om detta var det mest självklara i hela världen och att vara körhäst verkar vara hans rätta element. Inte en enda gång blev han orolig eller stressad. Vi fortsatte sedan att träna två gånger i veckan för att verkligen befästa kunskaperna. Har ju förmånen att ha tillgång till körtränare i hemmastallet och därför var det bara att passa på att träna så mycket som möjligt så länge semestern räckte och träningsmöjligheterna därmed fanns. Min sambo ställer upp och hjälper till som groom, men än så länge känns det som om vi behöver vara tre personer (varav en hittills alltid varit min körtränare) för att det ska kännas tryggt. Vi använder fortfarande ”nödbroms” i form av kedja runt nosen och lång lina som en medhjälpare håller i, redo att stoppa framfarten om Lotus skulle få panik.
Även om Lotus hela tiden varit lugn framför vagnen, så var han i början lite försiktig och verkade inte riktigt veta hur han skulle hantera det hela. För varje träningspass blev han dock allt frimodigare och snart rörde han sig med samma självklarhet framför vagnen som vid tömkörning och började t o m jobba i form, vilket var en häftig känsla. Sen gällde det för mig att lära mig att styra! Insåg snart att det krävs mycket stöd på yttertömmen för att hjälpa Lotus genom svängarna. Dessutom måste man ha en ordentlig framförhållning och börja svänga i tid, nåt som jag lärde mig ”den hårda vägen” när vi nästan körde fast i ridhusväggen efter att jag inte tagit ut svängen ordentligt. Lärdomen av just den incidenten, förutom att jag måste svänga i tid, var att Lotus klarade av att lugnt och snällt vänta tills vi hjälpt honom genom svängen utan den minsta antydan till panik. Då fick han mycket beröm!
Jag har t o m köpt en vagn. En maratonvagn modell äldre, men tjejen som sålde den hade tävlat med den, vilket innebär att den uppfyller normerna om jag nu skulle få för mig att börja tävla. Sambon föll mest för att den var utrustad med schyssta stötdämpare från Öhlins samt att den hade passagerarsäte och inte bara ståplats för groomen. Än så länge har vi dock inte provkört vagnen, känns inte som om vi är redo för en tung fyrhjuling än.
Även ridningen har fungerat fantastiskt bra. När jag berättade för min tränare om min ”nyvunna” insikt om vikten av stöd på yttertömmen, konstaterade hon att Lotus nu var mogen för att även ridas mer på yttertygeln, något han inte varit riktigt stark nog förut. Så i stället för att som tidigare mjuka upp honom genom att ställa honom inåt, blev det nu ridning med rak häst och mycket ytterstöd. Första ridpasset kändes det som om varje muskel i Lotus kropp sa ”det här går inte” och särskilt i vänster varv gick vi nästan på tvären längs långsidorna. Sakta men säkert föll dock saker och ting på plats, både för mig och Lotus, och efter några pass hade jag en häst som jobbade med en otrolig bärighet och balans och med ett jämnt stöd på båda tyglarna. Alldeles av sig självt så kortade jag tyglarna ungefär en decimeter eftersom Lotus blev kortare i formen. Det var riktigt häftigt att se hur snabbt Lotus tar till sig nya saker!
Det som funkat minst bra är egentligen tömkörningen – som normalt sett brukar vara vårt paradnummer. Plötsligt har jag dock svårt att hitta den där riktiga mjukheten i tömkörningen och jag får en känsla av att Lotus antingen blir för hög i nacken och lite spänd eller så blir han för låg och hamnar lite ”bakom”. Jag tror att allt handlar om att jag inte riktigt får honom att ta i med bakbenen. På volt ser han otroligt fin ut, men problemet uppstår när jag tar honom längs långsidorna och samlar honom lite mer. Det känns som om detta är ett förarproblem och inte ett hästproblem och jag tror att det är dags för ett pass för tränare för att få ordning på saker och ting.
Även i tömkörningen har jag jobbat mycket med att få honom att ta stöd på yttertömmen. När det problemet uppdagats i körningen insåg jag nämligen snabbt att jag haft samma problem i tömkörningen hela tiden, men inte gjort så mycket åt det. Nu låter jag inte längre Lotus smita innanför spåret i slutet av långsidorna, något som jag tidigare varit lite släpphänt med. Det är väldigt intressant att se sambandet mellan körning, tömkörning och ridning. I grund och botten är ju tänket och problemen desamma, men svagheterna märks olika tydligt beroende på disciplin, vilket är väldigt avslöjande.
Även Cougar har gjort stora framsteg. Han är dock en häst med mycket i huvudet och utvecklingskurvan har varit långt ifrån spikrak. Dagar när ridningen gått fantastiskt bra har följts av riktigt misslyckade pass när han bara slår sig fri och inte alls vill jobba i form. Jag har dock haft stor hjälp av min tränare som gett mig verktyg för hur jag ska jobba honom och kombinationen av att jag lär mig mer om hur jag ska rida honom samtidigt som han blir starkare i kroppen, har gjort att han nu ofta jobbar riktigt trevligt. En equiterapeut, som först såg honom ungefär samtidigt som jag började rida regelbundet och sedan behandlade honom igen fem veckor senare, konstaterade att han satt väldigt fina muskler på de rätta ställena och att han började se väldigt fin ut i kroppen. Det kändes som ett gott betyg till vårt arbete!
Jag tycker mer och mer om Cougar ju mer jag lära känna honom och ju mer han utvecklas. Det är både roligt och nyttigt att ha ytterligare en häst att träna med. Eftersom Cougars matte är väldigt nöjd med jobbet jag gjort hittills, samtidigt som hon själv av olika anledningar inte riktigt har möjlighet att träna honom så mycket, så har vi kommit överens om att jag ska fortsätta att rida honom. Tanken är att jag ska rida honom tre dagar i veckan varav en för tränare. För att hinna med detta nu när det återigen är vardag med allt vad det innebär av jobb och resor, kommer jag att få en hel del hjälp med markservicen för båda hästarna. Jag hoppas verkligen att jag kommer att orka med detta arrangemang för det är ett väldigt roligt projekt!
Cougar fick gå på bete i drygt två månader och verkade verkligen må bra av det. Jag höll igång honom hela tiden sånär som på en vecka när det var som allra varmast och han kändes väldigt trött. Lotus gick ute i två veckor. Han blev ganska trött under den perioden och det gick inget vidare att kombinera bete och träning. Han verkade faktiskt rätt nöjd när han fick återvända till inomhusboende och hagvistelse med bara de närmaste vännerna.
För att börja med körningen, så har Lotus gjort enorma framsteg. Dag fyra på körkursen satte vi honom framför vagnen och dag fem fick jag åka med! Lotus hanterade hela processen som om detta var det mest självklara i hela världen och att vara körhäst verkar vara hans rätta element. Inte en enda gång blev han orolig eller stressad. Vi fortsatte sedan att träna två gånger i veckan för att verkligen befästa kunskaperna. Har ju förmånen att ha tillgång till körtränare i hemmastallet och därför var det bara att passa på att träna så mycket som möjligt så länge semestern räckte och träningsmöjligheterna därmed fanns. Min sambo ställer upp och hjälper till som groom, men än så länge känns det som om vi behöver vara tre personer (varav en hittills alltid varit min körtränare) för att det ska kännas tryggt. Vi använder fortfarande ”nödbroms” i form av kedja runt nosen och lång lina som en medhjälpare håller i, redo att stoppa framfarten om Lotus skulle få panik.
Även om Lotus hela tiden varit lugn framför vagnen, så var han i början lite försiktig och verkade inte riktigt veta hur han skulle hantera det hela. För varje träningspass blev han dock allt frimodigare och snart rörde han sig med samma självklarhet framför vagnen som vid tömkörning och började t o m jobba i form, vilket var en häftig känsla. Sen gällde det för mig att lära mig att styra! Insåg snart att det krävs mycket stöd på yttertömmen för att hjälpa Lotus genom svängarna. Dessutom måste man ha en ordentlig framförhållning och börja svänga i tid, nåt som jag lärde mig ”den hårda vägen” när vi nästan körde fast i ridhusväggen efter att jag inte tagit ut svängen ordentligt. Lärdomen av just den incidenten, förutom att jag måste svänga i tid, var att Lotus klarade av att lugnt och snällt vänta tills vi hjälpt honom genom svängen utan den minsta antydan till panik. Då fick han mycket beröm!
Jag har t o m köpt en vagn. En maratonvagn modell äldre, men tjejen som sålde den hade tävlat med den, vilket innebär att den uppfyller normerna om jag nu skulle få för mig att börja tävla. Sambon föll mest för att den var utrustad med schyssta stötdämpare från Öhlins samt att den hade passagerarsäte och inte bara ståplats för groomen. Än så länge har vi dock inte provkört vagnen, känns inte som om vi är redo för en tung fyrhjuling än.
Även ridningen har fungerat fantastiskt bra. När jag berättade för min tränare om min ”nyvunna” insikt om vikten av stöd på yttertömmen, konstaterade hon att Lotus nu var mogen för att även ridas mer på yttertygeln, något han inte varit riktigt stark nog förut. Så i stället för att som tidigare mjuka upp honom genom att ställa honom inåt, blev det nu ridning med rak häst och mycket ytterstöd. Första ridpasset kändes det som om varje muskel i Lotus kropp sa ”det här går inte” och särskilt i vänster varv gick vi nästan på tvären längs långsidorna. Sakta men säkert föll dock saker och ting på plats, både för mig och Lotus, och efter några pass hade jag en häst som jobbade med en otrolig bärighet och balans och med ett jämnt stöd på båda tyglarna. Alldeles av sig självt så kortade jag tyglarna ungefär en decimeter eftersom Lotus blev kortare i formen. Det var riktigt häftigt att se hur snabbt Lotus tar till sig nya saker!
Det som funkat minst bra är egentligen tömkörningen – som normalt sett brukar vara vårt paradnummer. Plötsligt har jag dock svårt att hitta den där riktiga mjukheten i tömkörningen och jag får en känsla av att Lotus antingen blir för hög i nacken och lite spänd eller så blir han för låg och hamnar lite ”bakom”. Jag tror att allt handlar om att jag inte riktigt får honom att ta i med bakbenen. På volt ser han otroligt fin ut, men problemet uppstår när jag tar honom längs långsidorna och samlar honom lite mer. Det känns som om detta är ett förarproblem och inte ett hästproblem och jag tror att det är dags för ett pass för tränare för att få ordning på saker och ting.
Även i tömkörningen har jag jobbat mycket med att få honom att ta stöd på yttertömmen. När det problemet uppdagats i körningen insåg jag nämligen snabbt att jag haft samma problem i tömkörningen hela tiden, men inte gjort så mycket åt det. Nu låter jag inte längre Lotus smita innanför spåret i slutet av långsidorna, något som jag tidigare varit lite släpphänt med. Det är väldigt intressant att se sambandet mellan körning, tömkörning och ridning. I grund och botten är ju tänket och problemen desamma, men svagheterna märks olika tydligt beroende på disciplin, vilket är väldigt avslöjande.
Även Cougar har gjort stora framsteg. Han är dock en häst med mycket i huvudet och utvecklingskurvan har varit långt ifrån spikrak. Dagar när ridningen gått fantastiskt bra har följts av riktigt misslyckade pass när han bara slår sig fri och inte alls vill jobba i form. Jag har dock haft stor hjälp av min tränare som gett mig verktyg för hur jag ska jobba honom och kombinationen av att jag lär mig mer om hur jag ska rida honom samtidigt som han blir starkare i kroppen, har gjort att han nu ofta jobbar riktigt trevligt. En equiterapeut, som först såg honom ungefär samtidigt som jag började rida regelbundet och sedan behandlade honom igen fem veckor senare, konstaterade att han satt väldigt fina muskler på de rätta ställena och att han började se väldigt fin ut i kroppen. Det kändes som ett gott betyg till vårt arbete!
Jag tycker mer och mer om Cougar ju mer jag lära känna honom och ju mer han utvecklas. Det är både roligt och nyttigt att ha ytterligare en häst att träna med. Eftersom Cougars matte är väldigt nöjd med jobbet jag gjort hittills, samtidigt som hon själv av olika anledningar inte riktigt har möjlighet att träna honom så mycket, så har vi kommit överens om att jag ska fortsätta att rida honom. Tanken är att jag ska rida honom tre dagar i veckan varav en för tränare. För att hinna med detta nu när det återigen är vardag med allt vad det innebär av jobb och resor, kommer jag att få en hel del hjälp med markservicen för båda hästarna. Jag hoppas verkligen att jag kommer att orka med detta arrangemang för det är ett väldigt roligt projekt!
Cougar fick gå på bete i drygt två månader och verkade verkligen må bra av det. Jag höll igång honom hela tiden sånär som på en vecka när det var som allra varmast och han kändes väldigt trött. Lotus gick ute i två veckor. Han blev ganska trött under den perioden och det gick inget vidare att kombinera bete och träning. Han verkade faktiskt rätt nöjd när han fick återvända till inomhusboende och hagvistelse med bara de närmaste vännerna.
RSS Feed
