På söndagen stod jag i ett maratonhinder. Även detta var riktigt kul och inspirerande och det var nyttigt att se de olika vägvalen. Största lärdomen därifrån var nog att man verkligen ska sträva efter att få flyt i körningen och hellre ta den lite längre vägen där man kan behålla tempot än att ge sig in i krångliga svängar och få en knixig körning.
Blött och regnigt var det och banan var tung och slirig. Faktum är att jag inte tror att jag hade vågat starta Lotus på denna bana även om han hade varit i tävlingsskick. Just den typen av underlag är nog det som sliter mest på honom.
Härligt att träffa alla körkompisarna igen. Känner mig verkligen hemma i körvärlden och det är en ganska härlig känsla att konstatera att man ”känner” större delen av startfältet och man småpratar lite med de flesta man möter och det var många som frågade hur det var med Lotus och tyckte att det var synd att vi inte var med och tävlade. Småskaligheten i körvärlden med den gemenskap det innebär passar mig verkligen perfekt!
Full av inspiration blev det körpass med Lotus både lördag och söndag. Vi håller oss fortfarande till ”rakt ut rakt fram” på grusvägarna, men jag kräver ändå en del jobb av Lotus och är förvånad över hur bra han jobbar. Massor av energi, riktigt uppmärksam på mig och jobbar i jättebra form med massor av påskjut bakifrån och fin i handen. Känns verkligen som om dressyrformen finns där trots att vi egentligen inte tränat och det är kul att kunna konstatera att han verkar klara vilan så bra. Och han vill verkligen jobba, står visserligen (ganska) snällt stilla medan jag spänner för, men så fort jag satt mig i vagnen så kryper det i kroppen på honom av iver att komma iväg och den entusiasm han visar när han med bestämda steg kliver i väg längs vägen talar sitt tydliga språk! Vi travar nu på en hel del och jag hoppas verkligen att vi inte gått ut för hårt efter vilan. Men det är svårt att låta bli att trava på när hästen är så glad!