Onsdagar är riddagar och som vanligt när jag haft ett bra träningspass senast jag red så var det med lite blandade känslor jag sadlade och gick ner till ridhuset. Man vill ju alltid att det ska gå minst lika bra som senast man red – samtidigt som man vet att den förhoppningen sällan blir införlivad. Nåja, den här gången gick det faktiskt riktigt bra!
Värmde upp med serpentiner i trav och tänkte verkligen på att behålla stödet på högertygeln och få med yttersidan i vänstersvängarna och Lotus svarade bra på jobbet och blev riktigt fin. Jobbade sedan med öppnor och slutor i skritt och fick honom nästan lika fin som i lördags. Därefter blev det galoppjobb och av nån anledning blir fattningarna aldrig lika bra när jag rider själv som när jag har en tränare på plats, men själva galoppen blev jättefin.
Att lägga galoppen tidigt i ridpasset är tydligen ett vinnande koncept för sedan hade Lotus en jättehärlig trav. Kunde jobba vidare med öppnor och slutor och fick honom riktigt rund och bärig och med bra spänst. Märkte direkt när jag samlade honom för mycket att han spände sig och blev lite kort och ojämn i steget; så fort jag släppte fram honom lite blev han fin igen.
Kunde sedan avsluta med runda fina serpentinbågar i en bärig trav och jag tror faktiskt att jag till och med lyckades med konststycket att inte få honom förböjd. Ja, jag kände mig riktigt nöjd med vår insats och det var en skön avslutning på en i övrigt ganska stökig dag.
I morse var det körning och det var faktiskt första gången på två veckor som jag själv höll i tömmarna. A hade lite annat att stå i så hon hjälpte mig att spänna för och sedan fick vi jobba på egen hand en stund. Och det var faktiskt riktigt skönt att få ”känna efter” lite själv, utan att nån ”la sig i”. Missförstå mig rätt; jag är oerhört tacksam för all hjälp jag får och det är tack vare det som jag lärt mig så mycket, men ibland är det skönt att få jobba lite i lugn och ro. Dessutom var det bra för självförtroendet att vara ensam med Lotus och vagnen.
Värmde upp i skritt med mycket serpentiner och joggade sedan en stund ganska kravlöst i trav. Fortsatte sedan med övergångar till skritt, serpentiner och volter och fick Lotus riktigt rund och fin. Var särskilt nöjd med att han kändes riktigt fin i vänstervarvet.
När A kom tillbaka efter nån halvtimme tyckte hon att Lotus såg helt OK ut, men konstaterad att jag hade lite för mycket i handen samt att han sköt ut högerbogen och la huvudet på sned i vänstersvängarna. För att råda bot på detta så fick jag till att börja med driva honom mindre och ta mindre i munnen på honom. Och självklart hade A som vanligt rätt och snart hade jag en mycket mjukare häst. För att få med högerbogen fick jag driva mer på högersidan i vänstervarvet, samtidigt som jag samlade upp drivningen med halvhalter på högertömmen och små eftergifter på vänstertömmen. I svängarna hjälpte jag till med pisken på yttersidan, som en ytterskänkel, samtidigt som jag gav en liten eftergift på yttertömmen, dock utan att förlora stödet. Precis som jag får göra i ridningen med andra ord. Och Lotus blev jättefin! Han travade otroligt bärigt och var härligt rund och fin i formen. Jag kunde göra fina serpentiner där han var lagom ställd i svängarna och allt kändes så där härligt lätt. Det svåraste var att hinna ställa om i tid…
Lotus var full av energi och travade glatt på och han var riktigt varm och svettig när vi var klara. Körningen är nog bra konditionsträning för honom, det är faktiskt enda gången som han får jobba på på det här sättet. Och jag var jättenöjd med honom, han var riktigt riktigt fin idag och körningen börjar verkligen fungera jättebra.
Överhuvudtaget fungerar allt väldigt bra just nu och jag njuter i fulla drag. Tror att den här varierade träningen är otroligt bra för Lotus. Körningen gör honom rak och tillåter honom att jobba på framåt, ridningen gör honom mjuk och tömkörningen bygger styrka. Och så vidare. Allt samverkar och nu när jag provat på detta sätt att jobba på känns det som det enda rätta. Har väldigt svårt att tro att jag nånsin kommer att gå tillbaka till att bara rida.
Och så hoppas jag att Lotus får vara hel ett tag till. Jag mer eller mindre räknar med att den senaste behandlingen ska räcka i ungefär ett år och det året har snart passerat. Den vetskapen finns i mitt bakhuvud mest hela tiden, men samtidigt vet jag att det bästa jag kan göra är att fortsätta att jobba Lotus på ett klokt och varierat sätt och vara uppmärksam på eventuella förändringar. Och just nu är jag helt trygg med att han mår hur bra som helst.