Idag var det träning för S igen och dagens pass lämnade mig i fullständig förvirring eftersom jag knappt förstod vad det var vi gjort, men vad jag i alla fall säkert visste var att Lotus var helt fantastisk.
Vi tog vid där vi slutade förra gången och inledde i skritt där jag fick jobba mycket med att få Lotus rund och låg med stöd på yttertygeln. Han blev jättefin, men när vi började trava blev han mest ivrig och ostyrig och framför allt kände jag att jag fick kramp i händerna av att hålla i tyglarna. Då tyckte S att det var hög tid att ta tag i det faktum att Lotus faktiskt måste bära sig själv och gå där jag ville ha honom i stället för att jag väntar på att han behagar mjukna. Sagt och gjort; jag fick jobba med att använda hela mina armar i stället för att bara jobba med spända handleder. Jag fick ta igenom ledande tygeltag, med bibehållet stöd på yttertygeln, och lägga till skänkeln för att Lotus skulle svara. När tygeltaget gick igenom och Lotus blev ett snäpp rundare och lägre fick han eftergift och så försökte jag hålla honom så rak som möjligt tills han började streta igen, då fick jag börja om. Ungefär så, fast kanske inte riktigt… Lite svårt att beskriva! Men grundtanken var i alla fall att jag skulle visa Lotus vilka ramar han hade att rätta sig efter istället för att låta honom diktera villkoren. Och så var det det här med att själv slappna av och använda kroppen på rätt sätt…
Men visst funkade det och Lotus blev riktigt mjuk och eftergiven och det där ”stretandet” som brukar vara problemet i vänstervarvet var som bortblåst. Ja, så länge vi skrittade gick det bra, men när jag skulle göra samma jobb i trav kände jag hur svårt jag hade att sitta stadigt i sadeln och det blev då också väldigt svårt att hålla ihop allting. Övergick till galopp i stället och där var det faktiskt lättare. Lyckades verkligen rida i galoppen och få Lotus riktigt låg och rund och verkligen jobba genom kroppen. När vi sedan återkom till traven var det lite lättare, eller i alla fall mindre svårt, och jag kunde både göra riktigt fina öppnor och rida honom någorlunda rak. Hela tiden fick jag tänka på att ta mjuka men bestämda tygeltag och inte spänna mig utan hålla underarmen rak med lätt utåtvinklad hand i själva tygeltagen, något som låter väldigt konstigt när jag försöker klä det i ord men jag fick faktiskt en helt annan känsla och kände hur både jag själv och hästen blev mycket mjukare.
När jag sedan övergick till lättridning för att släppa fram Lotus lite var han helt fantastisk och gick med ett otroligt tryck. Innan hade jag inte tyckt att det känts som om Lotus gått så bra, även om S sa att han var jättefin och mycket kortare i formen än nånsin tidigare. Men nu, i lättridningen, kunde jag verkligen känna hur fin han var.
Ja, det var mycket nytt detta pass och mycket som ändrades på. Jag har väldigt svårt att i ord återge vad vi egentligen gjorde och minst lika svårt kommer det att vara att återupprepa detta på egen hand. Hade behövt rida för S igen ungefär direkt för att repetera! Men väldigt bra blev det i alla fall och jag förstod vad S var ute efter; en eftergiven häst som bär sig själv och en avslappnad ryttare som inte skapar spänningar i hästen. När jag lite uppgivet sa att jag nästan inte förstod nånting och att jag kände mig som en nybörjare igen, tröstade hon mig med att det alltid är svårt när man ska upp en nivå till, men att det faktiskt var just det som det handlade om. Lotus är nämligen på väg att kliva upp ett steg till i sin utveckling och nu gäller det för mig att hänga med! Så det är nån slags positivt problem trots allt, gäller bara att reda ut det och hitta den rätta känslan. Ska även göra mitt bästa för att ta med mig detta in i körningen för egentligen har jag precis samma problem där.